ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Renässansen för svensk hiphop sker just nu

Adam Tensta · 27 Maj 2016
Uppdaterad 27 Maj 2016

Adam Tensta reflekterar över sin gamla skivsamling.

klar

Artikellänk är kopierad

Jag går igenom min samling CD-skivor som jag har i en låda nere i källarförrådet. Hiphop och R&B från 1994 och framåt, i bokstavsordning. Jag skymtar akter som AZ, Mobb Deep, NAS, Angie Stone, Mary J. Blige, Jaheim, Anthony Hamilton, Capone N’ Noreaga och Big Pun även mer obskyra släpp från Slimm Calhoun, The Journalist och Screwball. Silkeslen R&B, hård östkust hiphop och experimentell hiphop från Atlanta var smaken.

Jag och min bästa vän brukade turas om att köpa skivor på Åhléns eller MEGA. Skivor som vi sedan brände en dublett av, så vi kunde få varsitt exemplar att addera till samlingen. Vi kopierade skivomslag och egenklippta booklets i svartvitt, credits om vem som skrivit och producerat var viktigt. Detta var vår process, en process som vi alltid repeterade innan vi stängde in oss på rummet och började lyssna på musiken.

►LÄS MER: Lyssna på Tenstas senaste spellista här

Vi gav varje album vår tid, låt för låt, i den ordningen som dom presenterades på skivan. Vi lyssnade noga på varje mellanspel även fast vi visste att det ofta bara var utfyllnad. Ibland lyssnade vi på hela albumet flera gånger i rad, dom skivorna som klarade eldprovet blev våra klassiker. Dead Prez - Let’s Get Free, Outkast - ATLiens, D’angelo - Voodoo, R.Kelly - TP2.com, Raphael Saadiq - Instant Vintage.

Bland alla dessa engelskspråkiga skivor i lådan, så hittar jag en svensk, Ayo - Föder nåt nytt. Ett album som kom att bli min introduktion till hiphop på svenska. Något som annars inte hade charmat mig och faktiskt inte gjorde igen, på väldigt många år. 

Jag anser att renässansen sker nu. Var och varannan vecka släpps en ny potentiell svensk hiphopklassiker. Lyssnarna är många och musiken når människor i alla åldrar och socioekonomiska bakgrunder. Tidigare var svensk hiphop ett spektakel varje gång den kom på tal, idag har uttrycken har blivit en del av vårt dagliga intag av kultur. Hade Spotify inte funnits idag så hade jag bränt CD-skivor med akter som Denz, Cherrie, Stor, Joe Lefty, Jaqe, Yemi, Cleo, Allyawan, Nebay Meles, Silvana Imam, Leslie Tay, Parham, Aleks, Ison & Fille, Michel Dida, Daniel Adams-Ray, Organismen m.fl. och häpnats av bredden och kvalitén.

klar

Artikellänk är kopierad

Adam Tensta
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro