ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Röda Sten – Här vill man helst inte äta

Erik Almqvist · 9 Jun 2011
Uppdaterad 9 Jun 2011
Erik Almqvist kallar upplevelse på Röda Sten för bisarr. Inget gott betyg.

Erik Almqvist kallar upplevelse på Röda Sten för bisarr. Inget gott betyg. Foto: Lena Garnold


Sorgliga ursäkter till mat på krog med fantastisk utsikt över hamninloppet. Gamla Pannhuset förblir ett ställe man går till för att ta en öl i solen.

klar

Artikellänk är kopierad

Toast Skagen.
Toast Skagen.Foto: Lena Garnold
På bryggan.
På bryggan.Foto: Lena Garnold

Förra veckan hade jag en av mitt livs märkligaste restaurangupplevelser. Ef­ter att ha tillbringat eftermiddagen bland svettigt glada gatufestare på Andra långdagen tog vi vagnen till Röda sten där vi satte oss på en solvarm klippa och tittade på solnedgången och de fyra piketpoliser som flanerade med händerna på ryggen längs strandpromenaden.

Om de letade ledtrådar efter att en man skjutits där ett dygn tidigare, eller förberedde att sätta käppar i hjulet för samma kvälls planerade – och sedermera inställda – fest på ghettoplayan har jag ingen aning om.

När solen gått ner över Skandiahamnens oljeskorstenar gick vi ner till restaurang Röda Sten, i gamla Pannhuset, för att äta middag. I dörren blev vi stoppade av en man med en stor neonväst som ville kolla att vi inte hade ”alkohol med er”.

Efter kontrollen satte vi oss på en av uteserveringens träbänkar under Älvsborgsbron innan vi släntrade in till baren – där upptejpade A4-utskrifter lockade med ”Corona och shots 79 kronor” – för att beställa.

En stund senare studsade en Thorsten Flinck-spattig servitör fram till bordet och ställde fram maten med teatralt artiga gester. Min pytt i panna (dagens husman för 99 kronor) var så välstekt att den vid en första anblick såg ut som en enorm hög knaperstekt bacon.

När jag tittade närmare såg det mer ut som en påse Findus krögarpytt som var utdrygad med rester från gårdagen: styckad prinskorv, fläsk och – tror jag – några små kycklingbitar. Över detta två stekta ägg.

Eftersom allt var så hårt stekt var det dock svårt att urskilja andra smaker än salt och akrylamid. Resten av sällskapet – vrålhungriga efter en lång dag i solen – hummade missnöjt över sina sunkiga fisksoppor (129 kronor) och tråkiga falafelwraps (59 kronor).

Efter måltiden ville några av oss gå in för att besöka på toaletten, men blev stoppade av en annan man i neonväst som förklarade att han bara släppte in en person i taget i lokalen – om man inte betalade 120 kronor – eftersom det ”är klubb nu”.

Situationen blev extra bisarr eftersom klubben var helt folktom, sånär som på festfixaren och kravallkändisen Hannes Westberg och de sura men nykissade restauranggäster som redan väntat sig igenom neonmannens kösystem.

Jag är medveten om att det gamla Pannhuset varit ett ställe man går till för att ta en öl i solen, gå på konstutställning eller på klubb, snarare än för att äta.

Så kommer det nog tyvärr att förbli.

klar

Artikellänk är kopierad

Erik Almqvist
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro