ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Rosie: Nu är det jag som är dragqueen

Henry Lundholm · 21 Okt 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011
Mormor med nitroglycerin i. Rosie Millberg ska bli dragracingförare förare på nytt – 30 år efter att hon senast tävlade på banorna. 

Mormor med nitroglycerin i. Rosie Millberg ska bli dragracingförare förare på nytt – 30 år efter att hon senast tävlade på banorna. 


klar

Artikellänk är kopierad

Rosie Millberg, tidigt 70-tal.
Rosie Millberg, tidigt 70-tal.

SNABB. Hon var landets första kvinnliga dragracingförare på 1970-talet och kallades då för ”Europas snabbaste tjej” i pressen. 30 år senare satsar hon på att göra comeback i mototsportens tuffaste klass. Nu som världens snabbaste mormor. Barnen är utflugna ur boet och det var väl egentligen dags för Rosie Millberg att slå sig till ro. Men har man ägnat sig åt dragracing, aikido och extraknäckt som stuntkvinna så är det inte akvarellmålning som lockar. Rosie vill ha det mer fartfyllt än så.

Du är ändå en mormor på 55 år. Vore inte stavgång en lämpligare syssla?– Jag har ju inte blivit pensionär än! Många säger: ”Hålla på med det där? Du är för gammal!”. Men jag har bestämt mig för att ha roligt nu. Varför kan alla gamla män köpa motorcykel och göra det som de har lust med? Varför ska vi kvinnor vara så präktiga? Jag vill utmana mig själv – och andra mormödrar.

Hur kommer det sig att du började med dragracing?– Det började med streetrace på motorvägen i Jakobsberg. Men bilen, en Volvo, körde jag sönder och fick laga själv. Sedan träffade jag en kille, Anders Lantz, som började med dragracing. Jag hjälpte till med att fixa fika, tvätta delar och när något gick sönder var man där och skruvade och grejade. Men jag ville ju också köra!

Vad är det som är så kul med dragracing? Loppen är ju över på 4 sekunder. Det låter ju som dålig sex?– Haha, Nä! Det är förspelet som betyder någonting. Det är ett teamarbete. Det är en lagsport med häftig sammanhållning – och vi har jäkligt kul tillsammans. Men självklart också för farten och känslan!

Din karriär var ganska kort, 1973–77. Varför slutade du? – Jag fick en son med hjärnblödning, en förlossningsskada, och hans handikapp gjorde att jag fick sluta. Jag och min man, som jag hade bilen ihop med, gled också ifrån varandra. Sedan träffade jag en psykopat som gjorde livet tungt för mig på andra sätt ...

Vad är den stora skillnaden mellan då och nu?– Det är mer kraft i bilarna i dag. De har vidareutvecklats och blivit mycket snabbare. Då körde vi på bensin, nu är det på metanol och nitro. Då åkte vi i 300 kilometer i timmen, när det det närmare 500.

Dokumentärfilmaren Åsa Ekman håller på att göra filmen ”The Comeback” om dig. Hon har väl tidigare gjort queerfilmen ”Dragkingdom of Sweden”?– Ja, men nu är det jag som är dragqueen, haha!

klar

Artikellänk är kopierad

Henry Lundholm
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro