ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Så blev svart det nya svenska

Karolina Skoglund · 29 Nov 2013
Uppdaterad 29 Nov 2013

Coco Chanel, Bergman och de internationella moderedaktörernas ängslighet. Alla har de bidragit till det modemörker som svenskar älskar att både skapa och gömma sig i.

klar

Artikellänk är kopierad

Om man blandar alla synliga färger i lika delar får man till slut svart. För blotta ögat syns inte färgrikedomen men om man placerar svärtan i en garderob märker man snart att det är betydligt mer än bara en färg. Åtminstone när det kommer till kläder. Då är den svarta färgen både förknippad med döden, frigörelse, musik, formalitet, elegans och auktoritet. Listan kan göras hur lång som helst. Och även om svärtans ambassadörer finns över hela världen är svenskarna kanske dess mest hängivna anhängare. Det menar i alla fall trendanalytikern, modejournalisten och författaren Cay Bond.

– Vi har väldigt mycket svarta kläder, mer än i andra länder. Går man i butikerna nu är det nästan tröstlöst hur mycket svart det är. Det är väldigt fantasilöst. Om man i stället går runt i Paris, London eller Amsterdam så varierar det mycket mer.

Anledningen till svenskarnas svarta fäbless är avsaknaden av en egen modekultur, säger hon. Konsumenterna är därmed i princip uppvuxna med kedjebutiker, vilka ser svärtan som den bästa vägen till resultatsiffror i samma färg.

– Det är en evig cirkel eftersom kunden köper det som det finns mest av och kedjorna tillverkar det som kunden köper mest av, oavsett om det är en trend. Samtidigt visar modemedia det som går att köpa i butikerna; svart alltså.

Men att färgen lagt sig som en permanent solförmörkelse över modevärldskartan har så klart inget med Sverige och lågpriskedjor att göra. Grunden lades redan 1926 när Coco Chanel fullständigt revolutionerade den internationella modescenen med sin knälånga svarta klänning: ”den lilla svarta”. Innan dess hade svart bara representerats på kvinnor genom stora och tunga långklänningar.

– Det var hon som skapade grunden i hur vi klär oss i dag. Hon såg formen i det svarta och ville förenkla klädseln för en kvinna. Man skulle kunna gå in i sin garderob med förbundna ögon och ändå vara elegant, säger Cay Bond.

Men här i Sverige klappade vi knappast händerna åt den modiga fransyskan och hennes underverk. Här levde vi lantliv och klädde inte upp oss i onödan. Dessutom såg vi definitivt inte på svarta kläder som något konstnärligt eller elegant. Först på 80-talet, efter att asiatiska designers som Yohji Yamamoto och Rei Kawakubo intellektualiserat det svara modet, öppnade svenskarna upp sina garderober för färgen. Men det tog ett tag för den att ta över helt. Enligt Göran Sundberg, lektor på designskolan Beckmans, har färgen först blivit en accepterad basfärg under de senaste fem åren i Sverige.

– På 80- och 90-talen hade det en slags laddning. Ofta var det de seriösa modetyperna som syntes på visningarnas front row som var helt klädda i svart. Men när jag som modestudent gjorde det kallades jag för korpen. Det var lite konstigt att klä sig i svart och så är det verkligen inte längre. Åtminstone blir ingen som gör det kallad för korpen (skratt).

Att designers älskar att jobba med svart är ingen slump, förklarar han. Bland annat utgör färgens alla kulturella referenser ett uppslagsverk av möjligheter. När det kommer till just svenska designers tror han att valet av svart kan handla om relationen till ett mer traditionellt, svenskt vemod.

– Jag tror att man blir påverkad av den kultur man jobbar och bor i. Att man har närhet till Bergman och Norén gör att man blir intresserad av den sinnesstämningen. Det kan i alla fall vara en del av förklaringen.

En annan, inte fullt så finkulturell förklaring, handlar helt krasst om att designerna faktiskt väljer att skapa det som konsumenterna vill köpa mest av.

– Det gör man ju, tyvärr. Jag jobbar periodvis som designer och då kanske jag gör något i ärtgrönt, men så vet jag att det kommer sälja mycket mer om jag gör det i svart också. Ibland kommer sådana önskemål även från inköparna, säger han.

Att svart kommer att vara stort även i framtidens modesverige är han helt övertygad om, även om det periodvis skulle kunna växla över till grått eller blått. Cay Bond är precis lika övertygad.

– Det kommer aldrig att vara omodernt med ett svart plagg. Aldrig.

Det spelar alltså ingen roll hur många rubriker med ”… är det nya svarta” som skrivs. Svart kommer alltid att vara den färg som rymmer alla andra färger utan att själv försvinna.  

Svenska designers om sin relation till svart

Jessy Heuvelink, chefsdesigner, J.Lindeberg:”Jag har helt ärligt aldrig haft en relation till svart, konstigt nog då jag jobbar med mode. För några månader sedan fanns det inte ett enda svart plagg i min garderob. Nu är 80 procent svart. Jag tenderar att klä mig på samma sätt som kollektionerna utvecklas, så du kan förvänta dig att J.Lindeberg-mannen utforskar sin mörkare sida för hösten 2014”

Diana Orving, grundare och chefsdesigner, Diana Orving:”Privat klär jag mig nästan undantagslöst i svart och i mitt skapande återkommer jag till svart för att det rymmer oändligt många möjligheter till vitt skilda uttryck. Svart kan vara enkelt, dramatiskt, seriöst, sensuellt, anonymt, excentriskt, tråkigt och roligt. Jag arbetar ofta med att hitta nyanser i svärtan genom att kombinera olika slags texturer och grader av transparens”

Ronnie McDonald, chefsdesigner, Tiger of Sweden:”Jag tycker det finns en slags formell, tidlös värdighet i den svarta färgen. Så självklart använder jag svart i alla kollektioner jag gör. Men jag tror inte det är specifikt svenska designers som tycker om att använda svart, det gör alla designers. Svart är en färg som kommer att vara aktuell i alla tider”

Ann-Sofi Back, grundare av Back samt chefsdesigner på Cheap Monday och Back.”Svart är ett nödvändigt ont. Jag blir sjukt irriterad av att det är den färgen som alltid säljer bäst. Jag är ingen svart person, utan tycker vitt är roligare. Det är så cheesy om man vill ha något neutralt. Men jag tycker dock inte lika illa om svart som marinblått”

Roland Hjort, grundare och chefsdesigner, Whyred:”Whyred är väldigt färgglatt men svart och marinblått finns ju alltid med. För varje plagg finns alltid en svart version att köpa. Personligen är svart den absolut viktigaste färgen för mig. Det är en färg som jag alltid bär och alltid har burit. Det är väl en sorts designuniformsfärg”

Elin Alemdar, grundare och chefsdesigner, Stylein:”Svart är en så otroligt betydande och viktig färg i Styleins värld. Jag har sedan drygt tio år tillbaka mer eller mindre bara klätt mig i svart och det är först nu på senare år som jag själv reagerar över detta. På något sätt känns svart en så tacksam färg att designa i då den låter personens egen energi och personlighet få plats”

Ann Ringstad, grundare (tillsammans med Stefan Söderberg) och chefsdesigner, Hope:”Svart är en bas i Hopes färgkarta. Den representeras ofta mer på djupet än på bredden i vårt sortiment. Med det menas att vi säljer mycket svart på färre produkter. Ju längre ner på kroppen du kommer ju svartare blir det, brukar vi säga”

Christopher Bjercke, grundare (tillsammans med frun Ulrika) och chefsdesigner, Hunkydory:”Vi lever i ett land med långa perioder utan nämnvärda färger. Det är möjligt att det reflekteras i svenska designers förkärlek till svart. För Hunkydory är svart är på många sätt en grundplåt bland färgerna. Den rör sig i modegrad fast försvinner aldrig helt. Bland musiker är svart ofta det naturliga valet och Hunkydory hämtar mycket av sin inspiration där”

klar

Artikellänk är kopierad

Karolina Skoglund
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro