ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Så lätt är det att få sjukintyg

Arne Wirén · 9 Apr 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011
Metros reporter Arne Wirén bluffade sig till sjukskrivning i tre veckor. Metro har dock gjort rätt för sig och betalat hela kostnaden för läkarbesöket, och Arne tog heller inte ut någon sjukersättning.

Metros reporter Arne Wirén bluffade sig till sjukskrivning i tre veckor. Metro har dock gjort rätt för sig och betalat hela kostnaden för läkarbesöket, och Arne tog heller inte ut någon sjukersättning.


På fem år har antalet sjukdagar fördubblats. Kan vi verkligen ha blivit så mycket sjukare? I en serie artiklar granskar Metro fenomenet. I dag: Metros reporter bluffade sig till sjukintyg.

klar

Artikellänk är kopierad

SJUKSKRIVNINGAR Jag har förberett mig minutiöst. Suttit uppe och arbetat nästan hela natten för att verka så sliten som möjligt. När jag kommer till min kvartersakut i Stockholm klockan nio på morgonen har jag redan i flera timmar levt mig så mycket in i rollen att jag nästan känner mig som det nervvrak jag ska låtsas vara.

Jag skäms över att sitta där i väntrummet bland verkligt sjuka. Men jag vill ändå göra det – för att visa på ett problem; läkarna är helt enkelt i händerna på sina patienter. – Jag mår så dåligt, säger jag till husläkaren som fått mig på sin lott. Ont i huvudet och ont i mellangärdet. Jag kan inte sova. Det susar i öronen.

Jag talar osammanhängande, nästan stammar fram vad jag vill säga. Jag drar en hopdiktad historia om att den nye chefen på mitt jobb på en motortidning tagit ifrån mig mina gamla arbetsuppgifter och att jag känner mig mobbad. – De andra går ut och röker och fikar utan att fråga om jag vill vara med, berättar jag.

Vad ska en läkare svara på det? Han gör vad han kan, frågar hur länge det har pågått, lyssnar på hjärta och lungor, kollar blodtrycket, lyser i ögonen och i halsen. – Det här är nog inget fysiskt utan snarare psykiskt relaterat, säger han. Det rycker i ena ögonlocket också, kommer jag på. – Det är tics, förklarar han. Det är stressymtom.

Han vill att jag ska lämna några blodprover, för att bland annat se om jag har kalciumbrist, och jag får en återbesökstid om 20 dagar. Sjukskrivningen då, tänker jag, måste jag dra upp den själv? – Och jag har svårt att vara bland mycket folk ..., försöker jag. – Det är ett typiskt symtom på ångest, säger han och ger mig remissen till labbet. – Men jobbet då? säger jag lite trevande. Jag klarar inte att gå tillbaka dit. Då ser jag hur han ger upp. – Ja, jag får väl sjukskriva dig då, säger han uppgivet. Det hjälper inte situationen egentligen, men du får i alla fall ett andrum.

Han sätter sig vid datorn. – Vad ska jag skriva för sjukdom? frågar han. Nedstämdhet? Jag måste ju skriva något. – Oro? föreslår jag. Nu är det jag som har övertaget. Hans kapitulation känns pinsam. – Hur länge vill du vara sjukskriven? frågar han. Passar det till återbesöket om tre veckor? – Visst, visst, mumlar jag generat. – Så får du fundera över vad du vill ha av oss, hur vi kan hjälpa dig, säger han.

Vi skakar hand och omtumlad lämnar jag rummet. Vågar inte titta på papperet förrän jag är ute på gatan. Sjukdom: ”Sömnbesvär, stresskänsla, oro”, står det. Jag tycks ha spelat rollen som sjuk ganska bra. Undrar hur många fler som har gjort samma sak.

klar

Artikellänk är kopierad

Arne Wirén
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro