ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Så ska polisen fånga mördarna som går fria

Stefan Wahlberg · 20 Nov 2012
Uppdaterad 20 Nov 2012

Ett hundratal svenska mördare som sedan 1985 har gått fria har all anledning att känna sig oroliga. Sedan Leif GW Persson redovisade sin granskningsrapport Kalla fall” i augusti så går polisens arbete nu in i nästa fas – ren mordutredning.

klar

Artikellänk är kopierad

Så ska polisen fånga mördarna som går fria 
  Polismannen Leif Widengren sköts ihjäl under ett rån i Högdalen 1992. Mordet är på polisens ”kalla fall”-lista och arbetet med att lösa morden på listan är nu på väg att dra igång.
Så ska polisen fånga mördarna som går fria Polismannen Leif Widengren sköts ihjäl under ett rån i Högdalen 1992. Mordet är på polisens ”kalla fall”-lista och arbetet med att lösa morden på listan är nu på väg att dra igång.Foto: Scanpix

– Vi är färdiga med vår inventering av ärendena och den här veckan går vi till polisledningen med en beskrivning av hur vi vill arbeta och prioritera, säger en av Sveriges mest erfarna mordutredare, kommissarie Bertil Salin som är chef för Kalla fall-gruppen vid länskriminalen i Stockholm.

– Vi ligger i startgroparna för att gå in i ett strukturerat operativt arbete med de ärenden som finns med på vår prioriteringslista.

Arbetet är resultatet av den rikstäckande granskning av ouppklarade mordärenden som kriminologerna Leif GW Persson och Mikael Rying redovisade till rikspolischefen i augusti. Totalt handlar det om cirka 450 ouppklarade mordfall som efter en lagändring år 2010 aldrig kommer att preskriberas.

Cirka 75 procent av fallen finns i de tre storstadslänen och enligt granskningsrapporten bör åtminstone ett hundratal ärenden kunna bli föremål för ny utredning.

– I många ärenden är det i princip omöjligt att gå vidare av både polisiära och juridiska skäl. Då vill vi kunna sätta en röd prick på de fallen så att vi kan koncentrera oss på ärenden där det finns chans att komma vidare, säger Bertil Salin.

Orsaken till att så många fall kan gallras bort redan från början är att polisen i ett stort antal ärenden redan vet vem mördarna är. Dessa personer är dock antingen döda eller har friats av domstol utan att det finns någon möjlighet att gå vidare med utredningen.

I vissa fall handlar det om att mördaren var under 21 år när brotten begicks och då gäller fortfarande de gamla preskriptionsreglerna. I andra fall har polisen inte lyckats få fram identiteten på mordoffret eller ens en säker dödsorsak.

– Det finns exempel där man har hittat en bit av en människokäke och inlett en utredning men i princip inte kommit längre. Ett sådant fall hamnar inte på vår prioriteringslista, säger Bertil Salin.

Kalla fall-grupperna arbetar efter en manual med konkreta kriterier som ska leda dem till mördarna. Bertil Salin ger exempel:

– Finns det säkrade och sparade spår i form av till exempel DNA eller fingeravtryck som SKL numera har möjlighet att reda klarhet i?

– Finns det vittnen som inte är hörda tidigare eller trovärdiga obearbetade tips som man borde gå till botten med?

– Finns det lojalitets- och vänskapsband som kan ha förändrats över tid? Människor som tidigare inte ville eller vågade berätta vad de vet kan ju nu befinna sig i en helt annan livssituation, säger Bertil Salin.

klar

Artikellänk är kopierad

Stefan Wahlberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro