ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Saras mamma tog sitt liv i köket

Anders Göransson · 27 Aug 2009
Uppdaterad 14 Feb 2011
Sara Thalin var 13 år när hennes mamma begick självmord. Hon fick hjälp genom en psykolog på Rädda Barnen.

Sara Thalin var 13 år när hennes mamma begick självmord. Hon fick hjälp genom en psykolog på Rädda Barnen. Foto: Lotta Imberg


klar

Artikellänk är kopierad

Hon hittade sin mor vid bordet – bredvid låg brevet. Nu vill Sara hjälpa andra som drabbats av självmord i familjen.Mamma satt vid köksbordet, men hennes huvud hängde så konstigt ner mellan hennes ben. Och bredvid låg brevet.Det var Sara som hittade henne.– Vi skulle ha varit på ett kalas hos grannen den dagen. Mamma hade låst in sig och öppnade inte när vi knackade på. Då kom jag mig för att titta in i köksfönstret, berättar hon för Metro.Sara Thalin var 13 år när hennes mamma begick självmord med en överdos tabletter. I avskedsbrevet stod att hon inte orkade leva längre och att hon älskade sina barn.Det har gått 15 år sedan dess, och i dag är Sara beredd att berätta hur det är att leva i en familj som drabbas av självmord. Hon gör det för att hjälpa andra i samma situation.– Man ska våga prata om det, säger hon.Men det gjorde inte familjen de första åren – det var snarare locket på. Livet skulle fortsätta som vanligt – något som blev ännu svårare när Saras äldste bror bara ett år senare omkom i en olycka i Bosnien, där han tjänstgjorde som FN-soldat.Livet i lilla Orsa blev för jobbigt och när Sara var 16 flyttade hon till Stockholm för att  plugga på musikgymnasium. Men hon mådde inte bra.– Jag var ute och festade, drack väldigt mycket, och hamnade i ett spelberoende. I skolan hade jag svårt att koncentrera mig och jag insåg själv att jag inte skulle klara mig utan hjälp.Den hjälpen fick hon genom psykologen Göran Gyllenswärd på Rädda Barnen, som ledde en stödgrupp för ungdomar som mist en familjemedlem genom självmord.Sara hade skuldkänslor. För att hon inte varit hemma när mamma tog livet av sig, och för att de hade varit osams kvällen innan.– Det gav mig jättemycket att träffa andra i samma situation och få veta att jag inte var ensam om att ha skuldkänslor. Nu är jag så pass klar att jag vet att jag inte skulle ha kunnat hindra henne från att göra det, säger hon.I dag mår Sara oändligt mycket bättre, inte minst tack vare sin ögonsten, sonen William, snart tre år.– Men utan hjälpen hade jag absolut inte varit den öppna, glada människa som jag är i dag. För jag är fruktansvärt nöjd med mitt liv, och känner mig väldigt rik och erfaren.

klar

Artikellänk är kopierad

Anders Göransson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro