ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Sjuksköterskan Sara skriver dagbok från svältens Somalia

Jessica Carleson · 23 Sep 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011
Sara Eklöf hjälper till att väga ett barn på en näringsklinik i Somalia där hon arbetar som sjuksköterska. 

Sara Eklöf hjälper till att väga ett barn på en näringsklinik i Somalia där hon arbetar som sjuksköterska.  Foto: Läkare utan Gränser


klar

Artikellänk är kopierad

Sjuksköterskan Sara Eklöf arbetar på en näringsklinik i Somalia som drivs av Läkare Utan Gränser. Här berättar hon om sin vardag.I Marere i södra Somalia driver Läkare Utan Gränser ett sjukhus sedan fyraår. Tillsammans med lokala sjuksköterskor och en holländsk läkare jobbar jag på en näringsklinik vid sjukhuset. Undernärda barn måste sakta och mycket försiktigt vänja sig vid mat igen med speciell mjölk i precis rätt dos. Precis som varje dag så har vi idag vägt alla barn på kliniken. De får också antibiotika och vi kontrollerar hur mycket de äter och ser till att de hålls varma. För det mesta går det bra. De allra flesta växer och blir starka efter en månad i centret och kan gå hem för att komma tillbaka varannan vecka och ta hem små paket med jordnötspasta, späckade med kalorier. Idag kunde vi skicka iväg vår mobila klinik till byarna. Det är den lokala personalen som sköter den resande kliniken – för den internationella personalen är det för farligt att röra sig utanför sjukhusområdet.  Vi vet att det finns undernärda och sjuka barn i byarna runtomkring som inte kan ta sig till sjukhuset och efter flera försök är det en seger att vi äntligen har lyckats trotsa milis, banditer och vägblockeringar! Vi kan behandla barnen på plats eller ta med dem till sjukhuset.

Det är inte alltid brist på mat som leder till undernäring. Det startar ofta med en infektion, diarré eller malaria och så är det svårt för barnen att komma igen. Eller brist på hygien, som leder till diarré och mask i magen. Alla som kommer till oss får en tvål, vi undervisar om hygien och lär dem att använda pottor till barnen. Samtidigt vet vi alltför väl att det inte finns rent vatten i byarna. Man har inte heller tillgång till latriner så enda alternativet är att gå bakom knuten, vilket förstås sprider sjukdomar. Men vi skickar hem barnen som vi tar hand om här lite bättre rustade att möta livets faror, med extra kalorier och kilon som vapen.”

"Här är det gamla som dör – där är det barn"

Att se barnen ligga livlösa, avmagrade och apatiska på kliniken var en chock. Men Emma Andersson säger att fältarbetet i Sierra Leone var en ovärderlig erfarenhet.Varför valde du att arbeta för undernärda barn? – Det var en chans att arbeta i nära samarbete med den lokala personalen, att få mycket kontakt med patienterna och med föräldrarna.Hur annorlunda var det jämfört med ditt arbete här i Sverige? – Här i Sierra Leone var kunskapen ganska bra bland sjuksköterskorna. Det var andra saker som man ställdes inför. Det var ju barn jag jobbade med, som var väldigt dåliga och som dog. Här hemma är det är de gamla som dör, där var det barn.Vilket var dina första intryck? – Första dagen när jag kom till intensivvårdsavdelningen och det låg medvetslösa barn i alla sängar, med dropp och sonder, det var väldigt starkt. Men jag vande mig ganska fort. Det blir som en buffert med mammorna, den lokala personalen och sedan jag. Om ett barn dog sprang mamman runt på sjukhuset och skrek och sjöng nästan, alla stannade upp, det fanns alltid folk runt henne. Här hemma på akuten kan det vara jag själv med en sörjande anhörig. Och så hade jag ju mina arbetskamrater att prata med, vi kunde debriefa varandra.Hur behandlar man ett undernärt barn? – Det finns en plan man följer exakt. Om man felbandlar barnet och det får för mycket vätska så att det kan dö. Man börjar med att mata var tredje timme, exakt uträknat på millimetern efter vad de väger.Är det svårt att förklara för föräldrarna varför de inte får mata sina barn? – Det är ofta föräldrarna vill ge dem mer - kakor och så. Framförallt när barnen börjar må bättre och få tillbaka aptiten. Man får förklara noga flera gånger.Hur bra är prognosen för ett undernärt barn? – Det är det som är så bra och tacksamt. Ett barn kan ligga som för döden. Men nästan alla blir bra - det kan ta ett par veckor. I vissa fall tar det längre tid och då är det ofta någon annan sjukdom som gör att tillfrisknandet dröjer - TBC och HIV, till exempel.Vad lär ni ut till föräldrarna så att barnet inte ska bli dåligt igen? – Det är mycket med planscher och rent praktiskt. Vi gjorde tallrikar med lagom mycket ris och lagom mycket proteiner, de äter ofta bara ris med lite sås. I familjer där inte inte fungerade så bra fördelades ofta maten till pappa först, sedan till mamman och i sista hand barnen. – Varje gång man delar ut mat sjunger personalen "Tvätta händerna innan ni tar i maten, man ska inte sluta amma för tidigt.." Ibland kunde man ha ett tiominuterssnack om till exempel proteiner. Och en gång i veckan samlades alla och då informerades om undernäring och vaccination och så vidare. Den första tiden efter att de blir utskrivna får barnen komma tillbaka en gång i veckan antingen till sjukhuset eller till mobila stationer och då blir barnen vägda och de får mat, så att man kan hålla lite koll.Hur känns det att släppa iväg ett barn man räddat? – De som varit där länge har man verkligen hunnit fästa sig vid. Det är härligt att se, barnen längtar hem och de är rätt trötta på vår gröt, (skratt).

Du kan rädda liv

14 000 barn dör varje dag av undernäring

RÄDDA LIV Nära 14 000 barn dör varje dag till följd av akut undernäring. Fem miljoner varje år. Hunger dödar fler varje år än aids, malaria och tbc gör tillsammans, enligt Unicef.Men situationen är inte hopplös. En ny rapport visar att den sammanlagda barnadödligheten minskat med nästan en fjärdedel de senaste 17 åren. Och sätten att behandla undernäring har blivit fler och mer effektiva.– Med bra behandling kan man rädda de flesta, säger Anneli Eriksson, ordförande för svenska Läkare utan gränser som arbetat med undernärda barn i Niger och Burundi.

Förutom den traditionella hjälpen med mjölkersättning och vitaminer finns sedan en tid tillbaka jordnötspastan Plumpy nut, som är berikad med mjölk och vitaminer. – Den är revolutionerande, säger Anneli Eriksson.Behandlingstiden blir kortare, fler barn kan behandlas hemma och därför kan många fler få hjälp. Risken att barnet blir smittat av infektioner som kan spridas på sjukhus minskar och eftersom Plumpy nut inte behöver blandas ut med vatten minskar risken för sjukdomsspridning den vägen.

Den fredsprisbelönta organisationen vill i sin nya kampanj lyfta fram allvaret med akut undernäring.– Vi tycker att det är ett förbisett medicinskt problem i de situationer där vi arbetar. Barn som är undernärda är under akut risk för att dö, av undernäringen eller av sjukdomar som de annars kunde ha klarat av, som lunginflammation och mässling, säger Anneli Eriksson.Och många kommer nog att haja till av de träkistor som placerats ut i Stockholm.– Vi hoppas att det inte ska upplevas som osmakligt, säger Anneli Eriksson. Men vi vill visa tydligt vad det faktiskt handlar om – att det är många små barn som dör. – Alldeles för många får inte den hjälp och behandling de behöver. 

klar

Artikellänk är kopierad

Jessica Carleson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro