ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Soundtrack till Amstetten

Sara Thorstensson · 29 Apr 2008
Uppdaterad 15 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Artist: PortisheadSkiva: Third (Island/Universal)Betyg: •••

Det som förr kallades för triphop låter i Portisheads händer fortfarande väldigt filmiskt, men det drömska stämningsläget har förvandlats till en klaustrofobisk mardröm som man inte kan vakna upp ur.

När Bristoltrion gör comeback efter 11 år gör de det nämligen med en platta som låter som soundtracket till skräckens källare i österrikiska Amstetten.

Det är fascinerande och suggestiv skräckfilmsmusik. Skrämmande, obehaglig och störig. Sångerskan Beth Gibbons framstår på "Third" som om hon försökte gestalta Catherine Deneuves oskuldsfulla, olyckliga och psykotiska karaktär i Roman Polanskis filmklassiker ”Repulsion”, fast i sällskap med enerverande krautrockare och industrisyntare på en gemensam snedtripp.

Det är en fängslande tur och man upptäcker olika saker varje gång man återvänder till deras värld. Men är det inte obehag man är ute efter finns det liksom inget skäl för att återvända dit.

Taktfulla texter om saknad

Artist: Melissa Horn Skiva: Långa nätter (Arista/Sony BMG)Betyg: •••

Melissa Horn bjuder på mjukt arrangerade skymningssånger med tankfulla texter om avsked och saknad. Och även om jag erkänner att det stör mig lite att hon är så ung och ändå låter som att all världens kval tynger hennes axlar, så är det på sätt och vis uppfriskande den här typen av vistradition har inte precis överdrivet många kvinnor i sitt stall.

Electro i Knife-anda

Artist: ZeigeistSkiva: The jade motel (Spegel/Playground) Betyg: •••

Det är förståeligt att ”Tar heart” antogs vara en låt med The Knife när den dök upp på nätet för ett par år sedan. Det finns ett tydligt släktskap mellan grupperna – inte bara för att Maria Nord­ströms röst påminner om Karin Dreijers.

Samtidigt är Zeigeist mer lättillgäng­liga än sina kolleger och med debuten blir den egna identiteten tydligare. ”The jade motel” är tolv spår glamorös electro som får jämförelsen med The Knife att kännas alltmer avlägsen.

Vackert utan stämning

Artist: Tindersticks Skiva: The hungry saw (Beggars Banquet/Playground) Betyg: •••

Fem år och några soloutsvävningar för sångaren Stuart Staples har gått sedan sist. Det hörs inte. På gott och ont. I Tindersticks universum är allt sig likt och bandet, som blivit en trio, rör sig som vanligt i en smutsig rödvinstyngd orkestrerad värld med Staples säregna röst och frasering att luta sig emot när de behagar. Vacker musik, om än inte särskilt spännande.

Rock tar över jazziga toner

Artist: The Roots Skiva: Rising down (Def Jam/Universal) Betyg: •••

The Roots är ett av mina absoluta favoritband. Trots det eller kanske på grund av det är jag för första gången besviken. Deras tidigare jazziga melodiösa grund har de ersatt med electro och hård rock. ”Rising down” är en hyfsad hiphop-platta men de låter inte längre som mitt favvoband tyvärr. Det är bara att konst­atera att de var bättre förr.

klar

Artikellänk är kopierad

Sara Thorstensson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro