ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Stefan Wahlbergs kolumn

Stockholm Mona Johansson · 14 Dec 2006
Uppdaterad 17 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

I nästan fyra år kände rättsväsendet till att den unga kvinnan var oskuld. Under tiden hann hennes pappa avtjäna ett tre och ett halvt år långt fängelsestraff för upprepade vaginala övergrepp mot henne.

Efter domen vädjade tonårsdottern själv om en ny rättegång för sin pappa. Hon erkände att hon hade ljugit och berättade att det var skolkuratorn och en polis som hade pressat henne till detta. Hon lät sig undersökas gynekologiskt, vilket hon hade vägrat inför rättegångarna, och det visade sig att hennes mödomshinna var helt intakt.

Först efter tre resningsansökningar där allt detta påpekades, och först efter nära fyra års enveten kamp, gav Högsta domstolen med sig. I den nya rättegången friades pappan helt från alla tidigare anklagelser. Men då hade han ju redan avtjänat sitt straff.

Exemplet är hämtat ur den jättelika utredning om rättssäkerhet som justitiekansler Göran Lambertz har låtit göra av de elva fall som sedan 1990 har svärtat ned det svenska rättsväsendet: två mord, ett dråp och åtta fall av grova sexualbrott där samtliga män bevisligen har blivit felaktigt dömda och långt senare friats helt.

Detta är 500 sidor detaljerad thriller som lika väl kunde ha varit ett konspirationsteoretiskt filmmanus av Oliver Stone eller för den delen också en modern fortsättning på Franz Kafkas "Processen".

Läsningen ger mig magknip. I de granskade domarna staplas cirkelresonemang, uppenbart ologiska slutsatser och rena dumheter på varandra för att, till varje pris och mot alla grundläggande rättsprinciper, styrka att de åtalade skulle vara skyldiga.

Sexualbrottsfallen är mest självmarkerande. Här utgörs ofta bevisningen helt av kvinnornas vittnesmål. När domstolarna konstaterar att dessa berättelser är osammanhängande, bristfälliga eller till och med lögnaktiga så vänds just detta till bevis mot de åtalade männen eftersom just sådant styrker att kvinnorna måste ha varit med om något traumatiskt. Och så fortsätter det.

Granskningen innehåller en närmast tortyrartad kritik mot poliser, åklagare och framförallt de edsvurna domare som har haft de felaktigt dömda männens liv i sina händer. Dessutom blottlägger den mängder av ny fakta från rättegångar som till stor del har hållits bakom statsmakternas lyckta dörrar - någonting som i sig måste ha framstått som minst lika skrämmande för de åtalade.

Framsidan på justitiekanslerns skrift pryds av ett statistiskt diagram som visar ökningen av sådana här ärenden sedan 50-talet. Kurvan pekar spikrakt uppåt. Och den givna frågan bränner som en glödtråd i mitt medvetande: hur många andra felaktigt dömda, som inte finns med i statistiken, sitter just nu och ruttnar i våra fängelsehålor?

STEFAN WAHLBERG

TV-producent och journalist

HISSA: Abraham Lincoln som just har utsetts till tidernas viktigaste amerikan.

DISSA: Svea Hovrätt som förvägrar Anna Sjödin en ny prövning. Har vi, oavsett skuldfrågan, råd att sjabbla med sådana principer (var god se ovan)?

klar

Artikellänk är kopierad

Stockholm Mona Johansson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro