ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

STO T-kid

Stockholm Katarina Matsson · 8 Maj 2006
Uppdaterad 17 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

När han började måla graffitti på 70-talet blev han snabbt en ikon. Julius Cavero, T-Kid, har levt ett hårt liv med gängmedlemskap, droger och våld, men graffittin har tagit honom igenom det. Nu släpper legenden sin självbiografi.

På din t-shirt står det ”Graffitti saved my life”. Vad betyder det? – Graffittin har alltid funnits där för mig, som en möjlighet att fly från negativa saker. Det är den form genom vilken jag har lärt mig att uttrycka mig. Jag började i gäng när jag var ung och blev skjuten. När ingen i min så kallade familj – gänget – besökte mig på sjukhuset insåg jag att jag måste ta mig ifrån det. Jag hängav mig åt graffittin istället. Jag ville bli kungen av stil.

Vad i din stil var nytt? – När jag kom på namnet T-Kid på 70-talet började man gå från bubbelbokstäver till mer mekaniska och raka bokstäver. Jag inkorporerade båda elementen i min stil, och därför fick det rytm. Utifrån det har andra stilar vuxit fram. Jag trodde aldrig att jag skulle få det genomslaget.

När man läser din självbiografi inser man att du har haft ett hårt liv, med gängmedlemskap, droger, brott… Vad säger du om att många kids i dag glorifierar den livsstilen? – Jag var tvungen att gå igenom det för att bli den jag är i dag och inse vad som är viktigt i livet och hitta mitt uttryck. Det finns två sidor av myntet: Den negativa sidan är att jag gjorde mycket olagliga grejer. Men den positiva är jag utvecklade det. I dag blir jag blir inbjuden att måla på olika platser och kan tjäna pengar på det. Jag försöker säga till ungdomarna som influeras av mig att om du göra rätt grejer så kommer det att belönas. Om du gör dåliga grejer får du ta konsekvenserna.

Många männsikor och myndigheter ser graffitti som vandalisering och vill stoppa den. – Naturligtvis vill de det. Det är ett verktyg som sänder budskap, mot staten, mot systemet. Sanningen är att graffitti är den äldsta konstarten i människans historia. Det handlar om att uttrycka sig.

Du är själv en karaktär i ett tv-spel – en del skulle kalla dig sellout… – Jag stod under jorden i många år. Under hip-hop explosionen på 80-talet målade jag tåg. Nu är det min tur att komma ut och berätta hur det verkligen var. De tog tågen ifrån mig, de tog de lagliga väggarna ifrån mig – vad har jag kvar? Nu ska jag använda media, allt jag kan, för att få upp mitt namn över hela världen.

Är det det som driver dig? – Absolut. Mitt mål är att vara med i historieböckerna och få folk att inse att graffitti är konst. Vi är inte ute efter att göra världen illa, det sköter världen själv.

Vad tycker du om stora företag som använder graffitti för att nå ut? – Jag taycker att det är sjukt, men jag är inte dum. Jag valde att vara med i tv-spelet för att det var en väldigt lukrativ möjlighet för mig. Jag vet att jag inte är en sellout. ”I don’t talk the talk, I walk the talk”.

Vart är graffitttin på väg? – Den går ingenstans, den kommer alltid att finnas. Det är det enda redskapet som är billigt och som man inte behöver vara en mästare för att utföra. Du måste bara ha viljan att uttrycka dig.

Citat: Jag är den enda graffittimålaren från 70-talet som kan tävla med de nya killarna och deras tekniker. Jag är öppen för det som görs i dag, så min stil utvecklas ständigt.

Fakta: Julius ”T-Kid” Cavero Ålder: 44 år Familj: En 20-årig son och en 4-årig dotter. Frånskild. Bor: I Bronx. Aktuell: Med självbiografin "The Nasty. Teribble T-kid 170"

klar

Artikellänk är kopierad

Stockholm Katarina Matsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro