ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Strömmingsluckan – som att injicera Göteborg

Carl Reinholdtzon Belfrage · 15 Mar 2012
Uppdaterad 15 Mar 2012
Strömmingsluckan på Magasinsgatan serverar grym mat till låga priser och kammar hem fyra glober.

Strömmingsluckan på Magasinsgatan serverar grym mat till låga priser och kammar hem fyra glober. Foto: Christina Blom


Wkd:s Carl Reinholdtzon Belfrage tar med sig sin gudson Folke, 3, på en kulinarisk resa från lyxkrogarna till Göteborgs äkta matsjäl.

klar

Artikellänk är kopierad

På knäckebröd.
På knäckebröd.Foto: Christina Blom
Med potatismos.
Med potatismos.Foto: Christina Blom

Livet är inte alltid rättvist, som ni vet. Hovnarren Björn Ranelid får leva rockdrömmen i Globen; Mozart grävs upp, kalkas och kastas i en massgrav. Och i Norge flödar olja och gas medan det närmaste vi i Göteborg kommer det svarta guldet är den feta, oljiga strömmingen.

Strömmingen binder på ett väldigt signifikativt vis ihop norra Europas folk. Skottland, England, Holland, Tyskland och Sverige har strömmingen, spritkulturen och det bedrövliga vädret gemensamt. Strömming är de hårda nordeuropéernas fisk. I sydländerna sitter någon pajas och skriver romantiska serenader och äter sardiner.

I Göteborg heter det bästa alternativet om man vill njuta av den lutheranska strömmingen logiskt nog Strömmingsluckan. Här, mitt i det gentrifierade området kring Magasinsgatan, bland ängsliga modebutiker, slicka inrednings- och möbelaffärer, ligger den råaste av fiskerestauranger – Thomas Cruz Collberg och David Haggrens uppenbarelse på hjul.

Mer äkta än någonsin Sjömagasinet, som förvandlas till en uppsminkad industriell fisklåda för företagsrepresentation i jämförelse. Strömmingsluckan är på riktigt. Inga upphaussade priser, inga linnedukar eller sju sorters smör. Här handlar det bara om en sak: varm fisk på knäckebröd. Och möjligtvis en Champis att skölja ner det med om du inte är uppväxt i hamnen med stenbitslunga, plåtmage och galonställ.

Jag tog med min gudson Folke Sterner, 3, förlåt, 3 och ett halvt år, till Strömmingsluckan som ett led i hans historiska, kulturella och gastronomiska uppfostran.

Klientelet runt Strömmingsluckan är, mycket tack vare Da Matteos medvetna kaffepublik, likadant klädda. Ingen vill sticka ut. Det är totalt omöjligt att urskilja en hemmafru från en prostituerad, så jag och Folke ekiperar oss i Ralph Lauren från topp till tå innan avfärd så att vi inte ska tappa bort varandra.

Väl på plats tar jag in stekt strömming med en dijonsenap och pepparrotscréme (60 kronor) och Folke beställer en strömming med potatismos och lingon (55 kronor). Och vi tar in Trocadero och Champis i en ishink. Vi vaskar Trocaderon och delar på Champisen.

– Gott?, frågar jag Folke.

– Jag vill ha läsk! 

– Ja, Champis hamnar i fin balans till den lite kärvare fisken, inte sant?

– Jättegott!

Jag kan inte annat än att hålla med.

klar

Artikellänk är kopierad

Carl Reinholdtzon Belfrage
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro