ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Svarta oliver lockar ovana uteätare

Erik Almqvist · 16 Jun 2011
Uppdaterad 5 Okt 2011
Rejäl mat i grekkitschig miljö serveras på Medelhavskrogen Svarta Oliver på Kristinelundsgatan.

Rejäl mat i grekkitschig miljö serveras på Medelhavskrogen Svarta Oliver på Kristinelundsgatan. Foto: Lena Garnold


Krogskribenten Erik Almqvist försöker hitta semesterkänslan på Kristinelundsgatan men hittar mest grottig källaratmosfär.

klar

Artikellänk är kopierad

Stora portioner.
Stora portioner.Foto: Lena Garnold
Mosaikgolv.
Mosaikgolv.Foto: Lena Garnold
Grekkitsch.
Grekkitsch.Foto: Lena Garnold

Tanken är naturligtvis att den brokiga golvmosaiken och de fejkade porslinsskärvorna på de putsade tegelväggarna ska ge känslan av att man befinner sig i Grekland.

Men mitt sällskap, en utflyttad göteborgare, konstaterar i stället torrt att det påminner om den grottiga källaratmosfären på de gamla studentkaféerna Vasa och Java. Det man godtar som genuint oförfinad kitsch efter en dag på en medelhavsstrand har inte automatiskt samma charm innanför asfaltsdammet på Kristinelundsgatan.

Många svenska Greklandsturister återkommer till samma ö och hotell år efter år. På Svarta oliver verkar det den här fredagskvällen vara precis tvärtom. Det är tydligt att de flesta gästerna, precis som vi, aldrig varit här förut.

På det stora hela verkar restaurangen locka människor som inte äter ute så ofta. Det är lite befriande, samtidigt som atmosfären blir något högtidlig och stel. När sällskapen dämpar rösterna för att inte höras till borden intill tycker man sig nästan kunna höra värmeljusen smälta.

Enda undantaget är en välkammat charterbrun och verbal britt som har landat här med sin date. Hans livliga utläggningar om vad han gillar mest med Sverige – lägenhetspriserna! – underhåller stundtals hela restaurangen.

Min inledande ägg à la mimosa – en mastig bomb av två ägg, fyra kokta sparrisar och en hög räkor över några skivor gravad lax och romansallad – är ett Rhode island-späckat, och lite märkligt, förrättsupptåg för 84 kronor. Jag tvingas lämna hälften för att få plats över till varmrätten. Vinbladsdolmarna – sprängfyllda med tzatziki och tapenade – för 59 kronor är ett bättre förrättsval.

Huvudrätterna kommer in på rektangulära, halvmeterlånga tallrikar som rymmer respektingivande mängder mat. Mina metaxaflamberade – och oförsvarligt ickeekologiska – scampi för 225 har en bra konsistens, men den tillhörande fårost- och saffransrisotton är tråkigt torr. Den ostiga såsen är dessutom så stadig att det hade krävts en hel dag med sol och bad för att orka äta upp den.

Anna beställer en fantastiskt saftig, ugnsbakad lammentrecote fylld med fårost och avokado för 198, som serveras med en fyllig svampstuvning. Rödvinssåsen är dock onödigt salt. 

I fjol reste 424 000 svenskar till det anrika medelhavslandet – och även om grekisk mat verkligen kan vara god är min känsla att många grekiska krogar lever på gästernas charterminnen snarare än på sitt käk.

klar

Artikellänk är kopierad

Erik Almqvist
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro