ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Svenske fotografen: Så lurade jag mig in i Nordkorea

Marcella Mravec · 7 Aug 2006
Uppdaterad 16 Feb 2011
Åke Ericsons utställning ”Nordkorea” visas just nu på Galleri Kontrast i Stockholm.

Åke Ericsons utställning ”Nordkorea” visas just nu på Galleri Kontrast i Stockholm. Foto: Henry Lundholm


klar

Artikellänk är kopierad

Kvinnliga militärer vid Kim Il-Sung-minnesplatsen.
Kvinnliga militärer vid Kim Il-Sung-minnesplatsen.
Fiskare väntar på napp i Wonsan City.
Fiskare väntar på napp i Wonsan City.

Med slitna kameror, ukrainska turister och ett alibi som bröllopsfotograf tog Åke Ericson sig in i världens mest slutna land. På åtta dagar i Nordkorea ville han dokumentera vardagslivet, som omvärlden inte vet något om. – Två år innan jag åkte bestämde jag att jag på ett eller annat sätt skulle ta mig in i landet. Det ska vara svårt – annars är det ingen utmaning.

•• Hur kom du in? – Jag sökte visum som bröllopsfotograf och åkte med en grupp turister från Peking. Jag hade med mig analoga systemkameror, som jag hade packat ner i olika väskor. Jag försökte byta väskor och hålla på när säkerhetsvakterna tittade bort. Kamerorna var slitna och fula för att jag inte skulle se för proffsig ut.

•• Hur kunde du ta bilder? – Vi var övervakade och avlyssnade hela tiden, men turisterna hade rätt till tidiga morgonpromenader för att hålla konditionen uppe. Fast vi fick alltid en guide med oss. Jag gick runt med kameran på magen och fotade allt.

•• Försökte du göra dig osynlig? – Vi åkte alltid med två guider. Jag satte mig längst fram i bussen och pratade med dem – alltid med en limpa Marlboro. Jag har lärt mig mycket om det sovjetiska systemet på mina resor i Ryssland. Man ska muta, men inte för mycket. Cigaretter fungerar bra.

•• Hur fick du ut alla filmrullar ur landet? – Dagen jag skulle åka hem stod jag på hotellrummet, som var avlyssnat. Då fick jag kalla kårar längs ryggraden. Men jag hade en plan. Guiden följde säkerhetskontrollen, och när han gick vände jag mig om och skrek till honom. Då tittade vakterna bort från monitorn.

•• Hur var det vardagliga livet? – Det är ett dagligt liv, precis som det fanns i Sovjet. Det påminner väldigt mycket om Sovjet – gatusoparna, tunnelbanan. En snygg yttre fasad. Men det är tungt också, man lever för dagen. Vi kom inte upp i de norra delarna där det är hemskast, riktig hungersnöd. 

klar

Artikellänk är kopierad

Marcella Mravec
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro