ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Texas Longhorn räddas av den goda ölen

Karin Ericson · 15 Mar 2012
Uppdaterad 15 Mar 2012
På Texas Longhorn serveras texmex och grillat kött, i olika storlekar, tillsammans med rökig barbecuesås.

På Texas Longhorn serveras texmex och grillat kött, i olika storlekar, tillsammans med rökig barbecuesås. Foto: Kinga Lezanska Sjödin


Karin Ericson kan sitt vilda västern och gillar rökiga barbecuesmaker. Men på Texas Longhorn går det över styr.

klar

Artikellänk är kopierad

Hamburgare.
Hamburgare.Foto: Kinga Lezanska Sjödin
Chicken bontaña.
Chicken bontaña.Foto: Kinga Lezanska Sjödin
God pale ale.
God pale ale.Foto: Kinga Lezanska Sjödin
Typisk inredning.
Typisk inredning.Foto: Kinga Lezanska Sjödin

Det finns tre saker man bör veta om Texas. Det ena är att det bor cowboys där på riktigt. Ja, fortfarande faktiskt. De har cowboyboots, pickuptruck och bälte med stort runt spänne (störst vinner) och alla har häst. Jag har sett det med mina egna ögon. Jag har till och med själv ägt en cowboyhatt, haft häst och tävlat på rodeo i USA. Det finns bildbevis.

Det andra är att Texas tillhört Mexiko därav positionen som tacometropol. Det tredje är att Texas är USA:s fetaste stat. Det finns en anledning till det och den heter mat. 

På Texas Longhorn gör man ett försök att servera steaks som i vilda västern. Portionerna är en tredjedel av det du får i USA, men kniven som ligger på bordet berättar i alla fall att här äter man kött och inget annat mesigt. 

Texas Longhorn är en svensk kedja som inrett lokalen vid kanalen med ironi. Hoppas jag. Saloondörrar till toaletten, buffelhorn på väggarna och en rulle hushållspapper på varje bord. På lunchen äter man från den stora burgarmenyn och på kvällen är det fullt med folk även om de nyss öppnade portarna. Det är det här folk vill ha. Som ett Jensen’s böfhus i amerikansk outfit. 

Eftersom det är fredag och någon bestämt att det inte heter fredag längre utan tacofredag provar jag husets nachos ”chicken bontaña” med hemgjorda spröda majschips, cheddarostsås, svarta bönor och jalapeños som ger mig precis det jag förväntar mig – mättnad. Husets egna öl ”Philthy Phil’s Pale Ale” är ett lyckokast till. Den är blommigt bitter och upphälld i ett isigt kallt glas, och visar sig vara det bästa med restaurangen. 

Restaurangen stoltserar med en grillmeny. Den lyder; lite kött, mycket kött eller texasfetmamycket kött + en halv majskolv + bakad potatis eller pommes. Alla svenskar tänker, ”herregud var är såsen?” Frågan kommer upp vid flera bord.

Jo, den sås som enligt detta enformiga koncept finns till alla rätter är den som står på bordet i en flaska. Husets rökiga barbecuesås med egen etikett och som smakar som en sockerbomb. Det gör även den egna ketchupen. Och majskolven. Och de kletiga revbenspjällen Och den slabbiga cole slawen. Texas Longhorn har härmed tillfredsställt alla sockerberoende. Mig gör de gråtfärdig. Det enda jag gläder mig åt är att köttet är bra grillat. 

I Texas har man infört ett system på en del skolor för att hantera barnfetman. De har markerat nyttigare mat med ordet ”Go”, den mindre nyttiga med ”Slow” och den onyttigaste maten med ”Whoa”. Märkligt. Man väljer ju så klart det som låter roligast, det vill säga Whoa. Texas Longhorns whoa för kvällen är en oreo cookie cake som jag klarar två tuggor av innan matkoman slår till och jag räddades av en mörk porter. 

Efter det här krogbesöket gick jag hem och tvångsåt femton gurkor för att återfå en fräsch balans i kroppen och hängde ut mina kläder inpyrda av söt barbecuedoft på balkongen. Om jag går hit igen gör jag det bara för öl, lunchburgare eller möjligen nachofredag. 

klar

Artikellänk är kopierad

Karin Ericson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro