ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Tjeckisk bamba för kultur­arbetare

Erik Almqvist · 29 Sep 2011
Uppdaterad 29 Sep 2011
Gyllene Prags matsal är en bra illustration av att kulturarbetarnas dröm om att vara ”riktiga" arbetare går genom magen.

Gyllene Prags matsal är en bra illustration av att kulturarbetarnas dröm om att vara ”riktiga" arbetare går genom magen. Foto: Christina Blom


Gyllene Prags murriga stämning och billiga mat lockar ännu. Panerad ost och gulashsoppa starka kort på den östeuropeiska menyn.

klar

Artikellänk är kopierad

Fläskkarré med knödel och surkål.
Fläskkarré med knödel och surkål.Foto: Christina Blom
Panerad ost med stekt potatis och tartarsås.
Panerad ost med stekt potatis och tartarsås.Foto: Christina Blom

Han hade trenchcoat och yvigt grått hår; jag tror att han hette Klas. Vi var 17 år och satt vid bordet närmast dörren med varsin Gambrinus och bläddrade igenom filmfestivalprogrammet. Eftersom resten av matsalen var fullsatt hamnade han vid vårt bord. Medan han läppjade på sin fredagsöl frågade han om festivalen och vad vi skulle se. När jag sa att jag var nyfiken på Stefan Jarls dokumentär om Thommy Berggren berättade han om när han första gången såg Kvarteret Korpen. Efter att ha småpratat i någon halvtimme gick han därifrån. Jag och mina vänner satt kvar och hällde i oss ytterligare några rundor öl. När vi sedan bad om notan förklarade kyparen att vi inte var skyldiga någonting. Den främmande cineasten i trenchcoat hade betalt för oss. Det var första gången jag var här. Under de elva år som gått har restaurangen renoverats och bytt ägare, men vid mitt senaste besök i slutet av september var Gyllene Prag fortfarande en schnitzelosande bamba för kulturarbetare. Lamporna över heltäckningsmattan och de blomstermönstrade pelarna är så starka att man trott att man satt på Stena Lines Kielfärja om det inte vore för att det stek­osiga litteratursorlet trots allt skapar en ganska murrig stämning. En entré på Gyllene Prag skulle på en annan sylta förmodligen kunna serveras som huvudrätt. För att orka mer efter den massiva tartarexplosionen ryskt ägg krävs en välgödd Jaroslav Hašek-kropp. Den långkokt mustiga gulaschsoppan med sönderfallande köttbitar är inte lika mäktig – men är en av menyns bästa rätter. Att ekonomiskt ansträngda svenska kulturarbetare av tradition är svaga för öst­­europeisk mat kan tänkas bero både på en ideologiskt färgad öststatsromantik och på att maten ofta varit nästan lika billig som en Ferlinsk kaffe och cigg-diet. Oavsett vilket har östvurmen sannolikt lagt grunden till pondusmagarna hos det fårade gäng vid bordet intill som diskuterar den nedlagda tidskriften Aorta. Kulturarbetare tillbringar ju i regel sina dagar vid ett skrivbord, men Gyllene Prags krispigt feta schnitzel är mat för kroppsarbetare. Rätten Johan special – en kombo av en småtrist och vitlöksspäckad cevapcici och den obligatoriska panerade osten – är ett guilty pleasure som halvvägs in i måltiden får mitt hypokondriska middagssällskap att klaga över stickande bröstsmärtor. Människor som Klas har gjort sitt bästa för att säkra återväxten, men framtidens svenska kulturarbetare kommer väl att sitta på krogar som doftar av den arabiska vårens nyttigare taginegrytor snarare än pragvårens knödlar?

klar

Artikellänk är kopierad

Erik Almqvist
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro