ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

"Underbart att vara rädd för att bli uppäten"

Peter Lindholm · 29 Mar 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011
Michelle Paver signerar sin nya bok åt en skolklass från Tyresö. 

Michelle Paver signerar sin nya bok åt en skolklass från Tyresö. 


klar

Artikellänk är kopierad

ÄVENTYR. Det är detaljerna som gör det. Därför har författaren Michelle Paver ätit rått älghjärta, dansat med vargar, sjungit för björnar och simmat med späckhuggare. Allt för att göra handlingen i hennes barn- och ungdomserie "Vargbröder" så naturtrogen som möjligt. Nu ska boksuccén om stenålderspojken Torak och hans varg Ulv bli Hollywoodfilm i regi av Ridley Scott ("Blade Runner", "Alien" och "Gladiator").Den första boken om "Vargbröder" blev en omedelbar framgång när den gavs ut för tre år sedan. Men resan dit var lång. Paver pluggade biokemi, arbetade som advokat och skrev romantiska vuxenromaner innan hon återupptäckte sitt första bokmanus, som refuserades för 25 år sedan. Men förlagan till "Vargbröder" utspelade sig på vikingatiden.Det var inte självklart att handlingen skulle utspela sig på stenåldern?– Nej, jag funderade över tre valmöjligheter. Att åter försöka skriva om vikingatiden, att låta handlingen utspela sig i framtiden, kanske efter ett tredje världskrig, eller gå bakåt i tiden. Jag förstår inte varför jag inte kom på det direkt. Jag älskade ju stenåldern som barn och det var nästan lite kusligt när alla pusselbitarna föll på plats. Redan när jag skrev det tredje kapitlet insåg att det fanns fler historier att berätta, att det måste bli sex böcker.Du gör mycket resarch, hur pass viktigt är det egentligen?– Det gör böckerna mer levande. När jag simmade med späckhuggare inför den andra boken fick jag inte bara veta hur det är att simma med dem, utan också veta hur det faktiskt känns att bada i iskallt vatten i november bland efterlämnade fiskrester. Men nu ligger den stora utmaningen i att inte låta alla detaljer överskugga själva berättelsen. Historien är kung.Nästa bok är inspirerad av den svenska naturen.– Ja, den handlar om Den stora sjön och är inspirerad av av Storsjön i Jämtland. Jag var i Östersund i maj förra året. Är Storsjöodjuret med?– Nej, men jag funderade faktiskt ett tag på det, men det passade inte in i historien. Fast många av älgarna där gjorde det.De var kanske trevligare än björnen du mötte i Sierra Nevada i Kalifornien?– Ja, det var definitivt en av de mest skrämmande upplevelserna i mitt liv. Det var ingen research, det var ett risktagande. Jag kände mig som en idiot när jag stod öga mot öga med en björn. Vad gör man? Jag började sjunga "Danny Boy". Som författare var det underbart att uppleva den skräcken för att bli uppäten, men det var inte roligt just då. Vargar har jag däremot aldrig varit rädd för, de är intelligenta och sociala djur som är lätta att förstå sig på.När ska Ridley Scott påbörja filmatiseringen av "Vargbröder"?– Jag vet faktiskt inte, men jag fick se filmmanuset för första gången i förra veckan – och jag är väldigt nöjd. Det är skrivet av John Fusco ("Hidalgo", "Young Guns") och han vet väldigt mycket om indianer, Amerikas ursprungsbefolkning. Jag tror det gör att han ser det här som något annat än ännu ett filmäventyr.Du börjar närma dig slutet av "Vargbröder". Vad händer när sista boken är skriven?– Då går jag in i en djup depression. Ärligt talat, jag kommer att göra det! Jag vill helst inte tänka på det.

klar

Artikellänk är kopierad

Peter Lindholm
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro