ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Utåt sett en vanlig kille” – på fritiden var Patrik knarkande huligan

Josefin Svenberg · 22 Jan 2014
Uppdaterad 22 Jan 2014

På några år bytte Patrik sin besatthet i ishockey och träning till festande och slagsmål. – Det gav en eufori utöver det vanliga vardagslivet, säger han. Men till slut gick det överstyr.

klar

Artikellänk är kopierad

– Jag hade verkligen en gulduppväxt. Jag har ingenting att skylla på. Inga missbrukande familjemedlemmar eller social utsatthet på något sätt – tvärtom.

När Patrik, som nu är 30 år, pratar om sin barndom är det ishockeyn som står i fokus. Han skulle bli proffs, spelade i två lag samtidigt och hade 14 träningspass i veckan.

– När jag tänker efter har jag visat maniska tendenser väldigt länge. Det har alltid varit tusen procent eller noll, och viktigt för mig att vara bäst och få bekräftelse för det.

Patrik ”tvingade i sig folköl som alla andra” i tidiga tonåren, men så småningom gick besattheten i ishockey och träning över till att dricka och festa. När han var 18 testade han kokain för första gången.

– Då tänkte jag ”Betalar folk verkligen 800 spänn per gram för den här skiten?”. Visst, jag blev pigg och inte lika full, men det var ingen fantastisk wow-upplevelse på det sättet, säger Patrik.

Trots det blev han fast. Han hade börjat gå på fotboll mer aktivt och hamnade i ”helt fel miljöer” när han följde sitt lag på matcher runt om i landet och ute i Europa.

– Det gav en eufori utöver det vanliga vardagslivet. Jag hade en ursäkt för att festa, härja och slå folk på käften på en tisdagskväll, liksom.

LÄS MER:Kokainet var nära att ta deras liv

För utåt sett var Patrik inte mycket annorlunda mot andra killar i 20-25-årsåldern. Han jobbade, pluggade, tränade och gillade fotboll.

Men med åren blev det allt mer kokain, alkohol och steroider. Efterfesterna övergick till nästa dag. Häktesceller och rättegångssalar var vardag. Det var inte längre tio öl och ett halvt gram kokain för Patrik på en fest – han drack minst 20 öl och drog fem gram vid samma tillfälle.

– Till slut började festandet påverka mitt vardagsliv. För parallellt med att mitt kokainmissbruk blev värre, blev jag mer och mer paranoid. Tidigare hade kokainet fått mig att känna mig störst, bäst och vackrast – men det slutade med att jag stod och kollade i ett nyckelhål i fyra timmar, övertygad om att folk var ute efter mig. Festen var slut.

Patrik testade en rad olika behandlingsmetoder mot sitt missbruk, men ingenting fungerade. När hans livs stora kärlek ställde ett ultimatum – ”sluta med det här eller så träffas vi aldrig mer ” – gick Patrik på sitt första CA-möte. Han hade hört att en bekant varit fri i ett år och att det var tack vare CA.

– När jag först kom dit levde jag i någon slags förnekelse. För mig var en narkoman någon som satt med en kanyl på Plattan – och jag var ju ingen narkoman. Jag gick på en del möten och kunde ha nyktra månader, men lyssnade aldrig helt på vad folk i CA sa åt mig.

Efter en hård festkväll med både droger och alkohol fick han ett slags uppvaknande. Han hade varken slagit någon eller hamnat hos polisen – men ångesten efteråt beskriver han som den värsta någonsin:

– Jag tänkte att ”antingen så slutar jag med det här nu, eller så hoppar jag från Västerbron”. Sedan dess har jag varit nykter.

Den dagen för mer än tre år sedan gick Patrik direkt till ett CA-möte, tog en sponsor och gjorde precis allt som han blev tillsagd. När han hade gått igenom stegen har han fortsatt repetera dem, själv blivit sponsor och hans sambo har genom gjort stegen för anhöriga genom anhöriggemenskapen Co-Anon så att även hon kan hjälpa andra.

– Efter sex månader kunde jag inte ens tänka att jag hade haft det där livet. Jag känner faktiskt aldrig sug efter alkohol eller droger, det är min sanning. Nu försöker jag bara vara en bra människa och hjälpa andra – och jag är lycklig. I dag kan jag känna samma lycka som jag gjorde när jag var 13 och vann en hockeyturnering.

– Min förhoppning är att någon som läser det här och känner igen sig ska förstå att det finns en utväg. Och den är faktiskt inte svår.

Patrik heter egentligen någonting annat.

LÄS ÄVEN:

►Familjefadern Rasmus hade knarkskuld på en miljon

►Stureplanstjejen Paulina: ”Skulle dö av en överdos eller ta livet av mig”

klar

Artikellänk är kopierad

Josefin Svenberg
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro