ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Utklassade – apan vinner lätt

Elin Larsson · 18 Aug 2011
Uppdaterad 18 Aug 2011
Andy Serkis får hjälp av modern teknik för att gestalta schimpansen Caesar i nya ”Apornas planet (R)evolution”.

Andy Serkis får hjälp av modern teknik för att gestalta schimpansen Caesar i nya ”Apornas planet (R)evolution”. Foto: Twentieth Century Fox


En skådespelare i kroppsstrumpa som spelar rumporna av resten av rollistan. Det är det stora skälet till att se denna första del i en planerad serie Apornas planet”-filmer.

klar

Artikellänk är kopierad

Det finns två anledningar till varför ”Apornas planet: (R)evolution” är sevärd. Den första är Andy Serkis, som utklassar filmens samtliga skådespelare.

Det gör han trots att han egentligen agerat i en tom studio, iklädd kroppsstrumpa och täckt av elektroder, som läst av alla hans kroppsrörelser så att vi på bioduken ser en raffinerat utformad apa.

Man kan föreställa sig att skådespelare kan ha roligare dagar på jobbet.

Skäl två till att se den här reboot/prequel-filmen är att aporna vinner, på så sätt att när filmen är slut hejar man mer på dem än på människorna. Och det är rätt fint. Människorna i filmen visar nämligen klart och tydligt att de inte förtjänar bättre.

Ta James Francos vetenskapsman Will Rodman. Han har forskat i över ett decennium för att finna ett botemedel mot alzheimer. Beundransvärt (nåja, hans far lider av sjukdomen). När han så ska presentera sina lyckade resultat för några potentiella kunder, går försöksdjuret, en schimpanshona, bananas. Rakt inför kundernas ögon. Aj då.

Rodman tar sedan hem schimpansens lille bebis, döper honom till Caesar och uppfostrar honom som en son. Samt testar försöksdrogen på sin pappa. Hmm.

Sen blir Rodman kär i en primatforskare (Frieda Pinto). Hon kan, helt ärligt, mindre om apor än vad jag kan. Hur kan hon annars tillåta att Caesar, efter en incident, placeras i apfinkan, bland ”normala” apor som, förstås, inte gillar besserwissrar i människokläder, och där elakingar som Tom Felton (Draco Malfoy i Harry Potter-filmerna) arbetar?

Inte undra på att Caesar surnar till på sina fosterföräldrar och förvandlas till apornas motsvarighet till Nelson Mandela, fast med en fet dos Mel Gibson-gener i dna-cocktailen.

De logiska luckorna skulle vara överkomliga om det inte vore för att ”Apornas planet: (R)evolution” är så yxigt klippt, så förutsägbar, och att den inte kommunicerar något alls förutom att det är dumt att vara elak mot djur.

Tack, det visste jag redan.

klar

Artikellänk är kopierad

Elin Larsson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro