ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Vad är det för liv egentligen”

Anders Göransson · 15 Maj 2012
Uppdaterad 15 Maj 2012
”Vad är det för liv egentligen”

”Vad är det för liv egentligen”


Lisa, 45, är sjukpensionär och har levt på existensminimum i flera år. Och det drabbar hennes två barn. De har sällan råd att åka med på skolresorna, blir utstötta av andra barn och tvingas äta ohälsosam mat.

klar

Artikellänk är kopierad

Att sjukskriva barnen för att man inte har råd med aktiviteterna på idrottsdagen.

Att köpa billig mat, istället för nyttig mat.

Att alltid tvingas tänka på det man har minst av: pengar.

Och så en ständig oro för att barnen ska fara illa.

Så ser tillvaron ut för Lisa, 45 och hennes två barn.

Metro träffar henne på Unga Station, Stockholms Stadsmissions hus för barn och ungdomar på Södermalm.

– Min största önskan är att det ska gå bra för barnen. Men jag är samtidigt rädd för vad som händer när man haft det svårt i hela sitt liv, säger hon.

Lisa är sjukpensionär och ensamstående mamma till två barn. Familjen har levt på existensminimum i åratal, en tid som Lisa beskriver som ”ett långt lidande”, en kamp för att hålla näsan ovanför vattenytan.

Vardagsekonomin går inte ihop, och det blev inte lättare när de mediciner hon tagit i nästan hela sitt liv plötsligt inte längre omfattades av frikortet. Ytterligare ett par hundra kronor i månaden som tas från något annat.

– Det är knappt man kan leva på det om man ska äta normalt.

Problemen med ekonomin gör sig ständigt påminda. Som när dottern kommer hem och berättar om skidresan med skolan.

– Då ska man slänga fram en tusenlapp. Det går ju inte. Du kan även välja bowling – då blir det bara 150. Men de pengarna har jag inte.

Hur gör man då? 

– Bra fråga. Anmäler ungen sjuk. Det är ett sätt. En livlina.

På sommaren när kompisarna reser bort blir Lisas barn kvar i stan.

– Det blir väldigt tyst, alla är bortresta. Vi tittar på turister, försöker hitta något att göra inom stan. Det känns kanske lite hårt för barnen. ”Nu har hon varit där, och han varit där.” Alla har någonting att berätta.

Lisa upplever att hennes barn ofta hamnat utanför och stötts ut på grund av familjens fattigdom och sociala position.

– Det började redan på dagis. Då förstod man att föräldrarna sagt till sina barn att ”lek inte med honom eller henne”.

– När barnens skolkompisar kom hem till oss så såg det inte ut som hos andra. De hade inte den dator eller de spel som de andra hade. De lärde sig inte de spelen, och blev inte bjudna hem till andra. Jag tänkte att det ordnar sig väl med kompisar, de visar väl. Men det gör de inte alls.

Ett försök att få hjälp av socialtjänsten ledde till att dottern fick träffa en så kallad resursfamilj några helger. Följden av det ropet på hjälp damp ner i brevlådan några dagar senare.

– Jag fick ett brev hem där jag fick veta att kvinnan i familjen anmält mig för att min dotter var ”understimulerad”. Det blev världens utredning under några år, men de hittade inga skäl att flytta barnen. Sedan ville jag inte ha med socialtjänsten att att göra mer. Aldrig mer.

Lisa beskriver Stadsmissionen som en ljusglimt i ett annars kompakt mörker. Familjen har besökt verksamheten en gång i veckan, man har lagat mat tillsammans, gått på olika aktiviteter som de annars inte skulle ha råd med.

Vid några tillfällen har familjen fått fondpengar från Stadsmissionen för att kunna betala hyran och slippa vräkning.

– Stadsmissionen är på din sida. De lyssnar, pratar med dig – och kan göra något också, säger Lisa.

I dag är barnen i tonåren.

Hur tror du att de har påverkats av era svårigheter?– De har haft det mycket tuffare än andra, och jag är lite rädd att de inte har samma självförtroende. Men jag hoppas att det går bra för dem, och att de inte blir arga när de ser tillbaka på barndomen för att de inte gjort samma saker som andra barn.

– Man lever med en ständig oro för sig själv och sina barn. Det är som att leva med öppna sår som aldrig vill läka. Och vad är det för liv egentligen?

klar

Artikellänk är kopierad

Anders Göransson
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro