ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Vännerna är en clean start

Vicky Olesen · 17 Jun 2006
Uppdaterad 16 Feb 2011

klar

Artikellänk är kopierad

Jag är sedan många år tillbaka ett skilsmässobarn. Helt enkelt en unge som får ha julafton två gånger varje år och som har en hel massa terapitimmar i bagaget. Men även en avkomma som andra vuxna ser på med sorgsna ögon. Jag får leva lite mer rövare än andra, eftersom det är så synd om mig. Jag har alltid haft lite svårt att anpassa mig, eftersom jag är den otrolige egoisten. Att då kunna göra plats för två brorsor och en halvgalen låtsaspappa, det har ju inte gått smärtfritt. Speciellt när de, enligt svenska språket, varken är släkt eller familj med mig, blev jag förut lätt förvirrad. På grund av allt detta har jag för länge sedan skaffat mig en egen uppfattning om skillnaden mellan släkt och familj.Släkt är den skara av människor som man hela tiden försöker att komma bort ifrån. Den lilla grupp som förr i tiden definerades av blodsbandet, men som i dag kan vara lite mer komplicerad än så. I dag består även familjen av de ”ingifta plågorna”. De är precis lika jobbiga, men kan inte donera organ till en. I Svenska Akademiens ordlista beskrivs ordet ”familj” såsom hushåll bestående av föräldrapar och deras barn. Detta, tycker jag, är lika förlegat som nylonstrumpa över teven. Inte många familjer består i dag av denna hyperstandardiserade sammansättning. Allra minst min. I min egen absolut privata ordlista däremot beskriver jag en familj som en sammansatt skara av människor som älskar och litar på varandra. Därför bestämde jag mig för en tid sedan att bilda min egen familj. Inga krusiduller. Bara åtta helt neurotiska chicks. Jag säger inte att det är dags att ta avsked från sin släkt. Absolut inte! Det finns saker de förstår och vet, som aldrig kan uttalas. De har sett mig i mina absolut värsta stunder, sådant man lovat att aldrig någonsin upprepa högt. Det gör att det finns tillfällen då ingen annan kan hjälpa en som de kan. Å andra sidan så har de bilderna som egentligen borde brännas och alla de hemska historierna som aldrig dör ut. Vännerna är en clean start. De vet vad man vill att de ska veta, inget mer. Vad som är fint med det hela är att de är helt valfria. Man tänker ofta inte så, men varje vän man har är en komplimang! De har sett mig i mina absolut bästa stunder och känner en helt annan sida av mig. Sidan som gjort alla knäppa saker, och som är anledningen till det sköna rykte man har. Sidan som till slut kommer att växa upp och skaffa eget liv. Den får ens familj aldrig någonsin se. Troligtvis beror det på mina hormoner, men jag är helt enkelt ruggigt trött på att inte få välja vilka som ska ingå i min familj själv. Det är ju jobbigt nog att ha en pappa som tjatar och håller på, men att ha två är ju mer än vad någon ska behöva utsättas för. I min nya familj slipper man allt tjat om ostädade rum och försena hemkomster. I stället filtreras allt bra med livet ut. Resor, otroligt många timmar i telefon och skratt är vad jag från och med nu tar med mig ”hemifrån”. Allt annat kan vara.

klar

Artikellänk är kopierad

Vicky Olesen
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro