ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

"Vi är ett band of brothers"

Edwin van Dalen · 27 Dec 2007
Uppdaterad 16 Feb 2011
Radioheadgitarristen Jonny Greenwood och hans band släppte albumet ”In rainbows” på internet i oktober i år. Fansen fick själva bestämma vad de ville betala för nedladdningen.

Radioheadgitarristen Jonny Greenwood och hans band släppte albumet ”In rainbows” på internet i oktober i år. Fansen fick själva bestämma vad de ville betala för nedladdningen. Foto: APHOTO/LEON NEAL


klar

Artikellänk är kopierad

Radiohead har alltid varit ett kreativt band. För tio år sedan överraskade de alla med sitt musikaliska mästerverk ”OK Computer”. Med sitt nya album ”In Rainbows” har en ny utveckling satts i rörelse. Vanliga skivaffärer fick till en början inte sälja albumet. Istället kunde fansen ladda ner albumet från Radioheads websajt, för ett pris de själva kunde bestämma.

Några månader senare finns den traditionella cd:n till salu i butikerna, med en bonusskiva, två lp:s och en liten bok. Metro träffade bröderna Jonny och Colin Greenwood, som spelar gitarr och bas i Radiohead.Vi börjar med nuet. Även om Radiohead aldrig har försvunnit, så har bandet åter hamnat i strålkastarljuset tack vare det anmärkningsvärda intiativet med ”In Rainbows”. Den första logiska frågan är därför: Hur kom Radiohead på den här idén?Colin: – Vår manager frågade oss: ”Varför släpper ni inte albumet på nätet och låter folk bestämma hur mycket de vill betala för det?”. All musik har samma pris, från Bob Dylan till Roxette. Men betyder det att Roxette är lika bra som Bob Dylan? Andra sorters konst har alltid olika priser. Varför inte musik? Och jag tyckte också att det skulle vara coolt att släppa albumet så snabbt. Vi kunde också läsa på en gång vad människor tyckte om albumet, till och med innan journalisterna skrivit recensioner. Albumet levererades direkt till de människor som helst ville lyssna på det. Nu släpper vi även albumet på cde så vi exkluderar inte människor som inte kan ladda ner det.Tror ni att det finns en framtid för skivsläpp som det här?Jonny: – För oss var det här bara ett experiment för att se vad som skulle hända. Vårt nästa album kommer att släppas om två år och då kommer allt att vara helt annorlunda.Colin: Vi ser det här som en typ av visuell konst. Vi ville involvera publiken i vårt verk på ett intressant sätt. Basisten förklarar vidare hur det här släppet ser ut som en teaterpjäs. En teaterproducent producerar inte samma föreställning två gånger i rad, tror han. Förnyelse är något som Radiohead verkar vara ganska bra på. Men brist på kreativitet är inte vad bröderna svarar på frågan om vad som är mest dödligt för en artist. Colin säger att lyssna på andra personer är det värsta en artist kan göra under en kreativ process.

Jonny: – Jag håller med. Du ska arbeta på ett artistiskt sätt och inte omedelbart undra vad omgivningen kommer att tycka om resultatet.

Colin: – Men det betyder inte att du inte ska lyssna på annan musik. Så inte lyssna på andra personer, men lyssna på deras musik. Radioheads influenser är väldigt vida. Colin säger att hiphop och techno är musikstilar han lyssnar mycket på. De influearar också starkt hans sätt att spela.

Gör sättet som de influenserna kommer samman när bandet gör nya sånger fortfarande Raidohead till Förenta Nationerna med Tom Yorke som supermakten USA, som Yorke en gång beskrivit det? Colin: – Tom skriver fortfarande de flesta låtarna, ja. I de flesta fallen bara grundelementen eller något som inte är färdigt än. Sedan arrangerar vi separat våra egna delar av sången tills den är färdig. Det är en långsam process, men när en ny låts har passerat många gånga genom allas händer får vi vanligtvis det bästa resultatet. ”In Rainbows”, det senaste resultatet av processen, liknar det tidigare albumet ”Hail To The Thief”: ett skiftande album med en kombination av elektroniska och rockbaserade låtar. Även om albumet är skiftande, är det det mest balanserade Radioheadalbumet hittills.

Jonny: Ja, det är i alla fall mer balnaserat än det tidigare albumet. Vi försökare alltid producera låtar som inte låter allt för mycket som att de var skrivna för 40 år sedan, men som inte heller är så experimentella att de bara blir experimentella. Och det känns bra att veta att vi lyckades med det på det hrä albumet. Nu kan jag till och med lyssna på hälften av låtarna på ett positivt sätt. Det kunde jag aldrig göra med våra tidigare album. Jag tänkte alltid att ”det här kanske inte är det bästa vi kunde ha gjort med den här låten”. Nu kan jag lyssna på albumet och tänka: ”Var kom det ifrån? Det låter rätt bra, jag är glad att vi spelade in det”. Det här är sånger som jag för ett år sedan tänkte ”Vi borde spela in dem nu när de fortfarande är fräscha”. Det känns som en börda har fallit från våra axlar. Som när man har skrivit en uppsats i skolan och lämnar in i tid. Vet du varför den känslan är så närvarande med det här albumet?Jonny: Jag tror att det är för att vi i processen var väldigt fokuserade på studion. Det var lite som att gå tillbaka till ”Kid A”-perioden. Vilket var bra för oss. Det är roligt att sitta tillsammans, prata om en låt och vid en punkt säga: ”vi skulle kunna försöka spela in den om vi känner för det”. Det är bra att vi har blivit ett band som kan göra vad som helst om vi vill. På det sättet var det inte någon börda på våra axlar nu. Vi har också insett att vi kan näram oss saker på så många olika sätt. Det är vad som har förändrats. Tittar man på i dag och för tio år sedan så har vi utvecklat hundratals nya sätt att se på musik. Det enda problemet nu är att se vad som fungerar. På det sättet måste vi fortfarande…Colin: …experimentera. Vilket vi ska. Det är bra att experimentera. Låt oss prata om framtiden då. Kommer det att bli ett nytt album om två år nu när det inte finns någon press från ert före detta skivbolag EMI?Jonny: – Vi har aldrig behövt hantera den pressen. Men nu finns det inget säkert, eftersom vi inte har något skivkontrakt. Så vi får se vart vi är mentalt om två år. Men kommer Radiohead fortfarande att existera då?Jonny: – Jag hoppas det. Och för min del, ja. Behovet av att göra låtar och spela in dem kommer alltid att finnas där. Det är som en klåda: man måste fortsätta klia. En sak som Jonny hela tiden gör är att prova nya instrument. Varifrån kommer fascination för nya instrument?Jonny: – Det handlar om att överyga folk om att jag är bättre än jag egentligen är. Jag kan ta en banjo och spela på den i två minuter. Du skulle tycka att jag var en riktigt duktig spelare. Men om jag skulle bli en banjospelare skulle jag vara riktigt dålig. Det är därför det fungerar med Radiohead, jag kan använda de två minuterna perfekt. Varför är du i ett band då?

Colin (pekar på Jonny): – För att jag är hans bror! De tog med mig av välgörenhet. Och hur är det att vara bröder i samma band?

Jonny: – Hemskt. Skulle du vilja vara fast med din bror varje dag? Seriöst, om man ser på de andra bandmedlemmarn…

Colin: – … så är de också bröder. Och klichén stämmer: you can’t live with them and you can’t do without them. Vi är ett ”band of brothers”.

klar

Artikellänk är kopierad

Edwin van Dalen
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro