ANNONS
ANNONS
Logo

FÖRKLARAR FÖRÄNDRINGEN

Watain bjuder in till sin värld av mörker och melankoli

Maria Forsström · 13 Aug 2013
Uppdaterad 12 Aug 2013
Erik Danielsson i den svartmålade replokalen full av skelettdelar, treuddar, kistor och rökelsedoft.

Erik Danielsson i den svartmålade replokalen full av skelettdelar, treuddar, kistor och rökelsedoft. Foto: Lotta Bergseth


För tre år sedan kom kritikerhyllade Lawless Darkness”. Nu är Watain tillbaka med en ny skiva som är inåtblickande och självrannsakande - inte bara våldsamt laglöst mörker.

klar

Artikellänk är kopierad

Erik Danielsson i den svartmålade replokalen full av skelettdelar, treuddar, kistor och rökelsedoft.
Erik Danielsson i den svartmålade replokalen full av skelettdelar, treuddar, kistor och rökelsedoft.Foto: Lotta Bergseth
Erik Danielsson i den svartmålade replokalen full av skelettdelar, treuddar, kistor och rökelsedoft.
Erik Danielsson i den svartmålade replokalen full av skelettdelar, treuddar, kistor och rökelsedoft.Foto: Lotta Bergseth

Erik Danielsson har varit hemma i sitt hus i Uppsala sammanlagt cirka 4-5 veckor i år. Resten av tiden har han tillbringat med sitt band Watain i replokalen eller i studion, i intensivt arbete med nya skivan ”The wild hunt” som kommer 19 augusti. För Watain är det viktigt att rätt stämning infinner sig.

- Jag begriper mig inte på folk som kan gå in i en steril studio och bara spela in. När vi kliver in i en studio gör vi den till vår, och till slut ser det ut nästan så här, säger Danielsson och gör en gest ut i den svartmålade replokalen full av skelettdelar, treuddar, kistor och rökelsedoft.

- Vi lever i det här jämt, men när vi arbetar stänger vi av omgivningen helt och går in i ett slags klosterliv. Och det måste anpassas till oss och det vi vill göra. Det är inte som att man har en högmässa på Sergels torg heller.

Watain är ett andligt band även om deras typ av andlighet inte är lika vanlig som den kyrkliga. Helheten är viktig, allt hänger ihop – musiken, världsbilden, scenföreställningen. Erik Danielsson är en smula ambivalent till det sistnämnda, tidigare har spelningarna varit kaotiska element där de nu är något mer uppstyrda.

- Kaos i all ära men det är viktigt att kunna hålla fokus också och inte behöva hålla koll på saker som kan gå snett. När vi började med mycket eld blev det en del knas eftersom det är elden som bestämmer. Watain har även använt både grisblod och djurdelar på scenen, vilket djurrättsaktivister haft invändningar mot.

- Ska jag vara ärligt så hajade jag inte grejen, det sista vi är är ju djurplågare, vi ser det som vackra detaljer i ett tempel. Betydligt bättre än köttindustrin.

Nya skivan är inåtblickande och självrannsakande och handlar om mer än bara våldsamt laglöst mörker.

- Det har varit femton märkliga år och nu var vi måna om att låta fler aspekter ta plats, som melankolin och tystnaden. Glänta på dörren till världen vi byggt och låta folk kika in.

klar

Artikellänk är kopierad

Maria Forsström
NyheterÅsiktGo!ViralgranskarenMetrojobbMetro Mode

© Copyright 2019 Metro Media House AB. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro