ANNONS

När vanligt folk ligger bakom osanningarna

Åsa Larsson, Linnéa Jonjons · 30 Dec 2018
Uppdaterad 30 Dec 2018

En del bluffar och felaktigheter som sprids på nätet har inte något direkt eller genomtänkt motiv. Vanligt folk är både spridare och avsändare till osanningar – och det är dem vi skriver om i det här sjätte och sista utdraget ur "Viralgranskarens handbok".

klar

Artikellänk är kopierad

I ditt flöde finns människor som vänder sig rakt in i kameran och ger sin bild av hur något hänt. Det vi inte alltid tänker på när vi läser inläggen är att personen som berättar historien kan ljuga, kan vara inblandad i ett privat tjafs, utelämna saker eller kanske letar efter någon som inte vill bli hittad.

Människor har i alla tider spridit rykten och ljugit. Det är inte något som föddes med internet. Men på nätet är det möjligt att gömma sig bakom falska identiteter eller en anonym profilbild på ett sätt som inte riktigt varit möjligt tidigare.

Du kan också sprida ett rykte vidare genom ett enkelt knapptryck ibland nästan utan att egentligen ha uppfattat att du är aktiv. Klicket går snabbt, men leder till faktiska följder.

Bloggaren Johanna Engbergs fyraåriga dotter Olivia bildkapades i en falsk efterlysning på Facebook 2014. Olivia hängdes ut som försvunnen i Danmark – och bilden delades över 8 500 gånger.

Plötsligt började oroliga vänner höra av sig till Johanna för att fråga hur det var med hennes dotter. ”Liten fyraårig flicka försvunnen i Holbæk” stod det i ett inlägg med en bild på Johannas dotter. Olivia kallades där Melanie Beria, och skulle ha försvunnit från ett torg när hon var tillsammans med sin storasyster.

Johanna anmälde händelsen men den danska polisen hittade inget sätt att gå vidare med anmälan.

– I dag, när vi hamnat i den här situationen, känns det som att jag aldrig mer kommer publicera en bild på min dotter. Det är helt sjukt hur maktlös man blir, sade Johanna till Metro i april 2014.

I ett internationellt exempel efterlystes ”Maggie from Sweden” som en farlig hackare som skulle ta över din dator. Denna efterlysning hade också flera kedjebrevselement i sig:” VARNING!!! Lägg inte till den här personen på Facebook. Hon är en HACKARE som kommer att ta reda på din IP- adress och ta över din dator. Det räcker att någon av dina vänner blir vän med henne för du ska hamna i fara. SPRID DETTA TILL ALLA DU KÄNNER!!!”

Mamma och barnen ville inte hittas och levde på flykt från pappan. De hann bara leva skyddade på en kvinnojour i några dagar innan de fick fly till en annan ort. De som delade efterlysningen gjorde det inte av illvilja, men de gjorde skillnad. Deras vänner såg inlägget och kanske gjorde det att ytterligare fler delade det vidare, och sen ännu fler och ännu fler.

I just denna historia blev utslaget värsta möjliga. En enkel statusuppdatering blev till en mycket farlig situation.

Verksamhetschefen på Frida Kvinnojour i Hässleholm, boendet som kvinnan fick fly ifrån, var själv med när kvinnan som röjdes fick packa sina saker i panik och flytta från det skyddade boendet. Hon vet inte hur det gick för kvinnan efter att hon lämnade Hässleholm och flyttades i all hast. Policyn är att kvinnojouren av säkerhetsskäl inte ska veta något om kvinnans nästa ort om hon blir röjd.

Anders Ahlqvist som är kriminalkommissarie och it-brottsspecialist på Noa, Nationella operativa avdelningen på polisen, minns händelsen som en vattendelare. Historien om kvinnan och barnen som röjdes och vilka konsekvenser det medföljde fick ett otroligt stort genomslag, och vi lärde oss något av det som hände.

– Inlägget och delningarna fick konsekvenser som är så allvarliga att det ändrade beteendet hos många svenska sociala medier-användare. Jag har inte sett att något liknande hänt efter detta, säger Anders Ahlqvist.

Det är många falska historier och bilder som fått stor spridning de senaste åren, men det var fallet med kvinnan och barnen som fick sin vistelseplats röjd på Facebook som sådde fröet till Viralgranskaren. Fallet förändrade hur många tänker kring delningar av efterlysningar, många fick en aha-upplevelse när de läste historien och förvånades av vad som kan hända på grund av några enkla delningar.

Och det verkar som att vårt beteende ändrat sig. Nu har många koll på att det är viktigt att vara kritisk kring efterlysningar, och bara delar Polisens och Missing peoples inlägg.

Och om denna historia fick oss att förändra hur vi tänker kring efterlysningar på sociala medier, så tror vi att även de historier som vi tagit upp i den här boken och i våra granskningar kan bidra till att fler personer börjar tänka mer källkritiskt på nätet.

pil
Viralgranskarens handbok

Viralgranskaren är en avdelning på Metro som granskar påståenden som får stor spridning i sociala medier. Vi har tidigare lanserat Källkritikens dag 13 mars och skapat skolmaterial om källkritik på nätet. I år släppte vi boken ”Viralgranskarens handbok – källkritik och självförsvar på nätet” för att visa hur den svenska fejkarenan vuxit fram. Vi publicerar nu sex utdrag ur boken där vi går igenom olika typer av motiv bakom falska påståenden på nätet. Det här en bearbetad och nedkortad del av kapitlet om vanligt folk.

Är du intresserad av att läsa hela boken? ”Viralgranskarens handbok : källkritik och självförsvar på nätet” finns att köpa här!

klar

Artikellänk är kopierad

Åsa Larsson
Åsa Larsson
Linnéa Jonjons
Linnéa Jonjons
[email protected]
Så här jobbar Viralgranskaren.
Läs mer

Undrar du om en historia på nätet är sann?

Skicka in ditt tips till oss
GuiderFöreläsningarVarningslistanViralgranskaren i media
Om ViralgranskarenNyhetsbrev  Facebook  Twitter  

© Copyright 2019 Metro Media House AB. Publisher och ansvarig utgivare Thomas Eriksson. All information på metro.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa Metro vid citering.

metro